Elektroniska radonmätare finns i två huvudtyper, dels en, som med en detektor inne i en liten kammare mäter den energi som frigörs vid sönderfallet av de radioaktiva ämnen som kommer in i kammaren d.v.s. Radon och dess sönderfallsprodukter, dels en detektor som mäter den ström som kan föras av en spänning som ligger över en katod och en anod i kammaren, när joner bildas vid Radonets sönderfall.
I första fallet sönderfallsenergin som ger en spänning över instrumentet, i andra fallet en ström som drivs av jonprodukter av sönderfallet.
Detektorerna kan vara av lite olika slag dioder, gasfylld jonkammare, scintillationsräknare, kalorimeter eller kombinationer av flera olika detektorer.
Data från detektorerna, samlas in och och integreras över tiden till en ackumulerad räknare där både momentan dos och medelvärde över vald tid kan beräknas.